kathy

Idag kom Helena och hälsade på i skolan vilket kändes riktigt bra, har saknat henne väldigt mycket och äntligen fick jag säga dom orden till henne. Men inte på det sättet jag hade tänkt mig, jag grät hörde knappt mig själv vad jag sa. Så som jag hade tänkt ut att säga det var utan gråtet, men ibland kan man inte hålla dom inne och detta var ett sådant tillfälle som tårarna ville rinna längs kinden. Kändes verkligen inte rätt men huvudsaken var att jag fick sagt till henne att fortsätta kämpa och aldrig ge upp för hon ska bli bra igen hon har inget val.

Så ännu en gång Helena kämpa vidare, jag tror på dig!♥